Idrottsutveckling

Inomhusklättring är en imitation av klippklättringen som används som träning de tider på året då det inte är lämpligt att klättra på berget utomhus av olika anledningar. Oftast bedrivs inomhusklättring på topprep vilket ger hög säkerhet och då kan man finslipa teknikerna för att förflytta sig mellan olika positioner. Dessa tekniker kan man sedan praktisera under säsongen ute på berget. På senare år har det vuxit fram klätterväggar på var och varannan skola i Sverige och det har blivit allt mer populärt bland idrottslärare att ta med sig barn och ungdomar för att klättra. Detta kommer givetvis att betyda ett uppsving för klättersporten i framtiden men tyvärr har jag märkt att det är svårt att få med sig folk ut till berget eftersom de tror att det är mycket farligare utomhus, vilket för visso stämmer men det gäller bara att vara försiktig.

Klippklättring är ett samlingsnamn för tre olika dicipliner inom klättringen som sins emellan skiljer sig radikalt åt men de har det gemensamt att de bedrivs på klippor. Först ut är traditionell klippklättring som oftast kallas topprepsklättring eller bara klättring. Ofta använder klättraren egna kilar för att säkra sig i berget och detta kallas konstigt nog kilklättring. Lederna brukar ligga mellan 15 – 20 meter och är ofta graderade i svårighetsgrad. Nästa diciplin är sportklättring som beskrivs under egen rubrik i den här bloggen och den sista diciplinen kallas artificiell klättring. Artificiell klättring karaktäriseras av att utrustning används för att ta sig upp för berget t.ex. repstegar.

Isklättring är en form av artifciell klättring där man liksom vid aid klättring använder utrustningen för att underlätta klättringen. Till skillnad från aid klättring så använder man inte repstegar utan istället isyxa och stegjärn. Säkringen skiljer sig även den från övriga metoder och påminner mest om att klättra på borrbult eftersom man använder sig av s.k. isskruvar. Is är ett betydligt mycket mer poröst och instabilt underlag än klippväggar så därför använder man sig ofta av säkringsmetod med dubbelrep eftersom detta ger ett mjukare fall och säkrare klättring. Isklättring kan praktiseras men utbudet är mycket begränsat.

Benämningen alpinklättring används som samlingsnamn för all klättring som sker i alpin miljö. Det är ofta en kombination av olika underlag att klättra på t.ex. klippa, is eller snö. Många olika faktorer påverkar svårighetsgraden i klättringen. Exempel på påverkande faktorer är väder och framför allt väderförändringar, lutningsgrad på berget samt tillgång på steg och grepp. I Sverige finns det inte överdrivet många ställen där man kan ägna sig åt alpin klättring utan oftast sker det utomlands t.ex. i Alperna eller Himalaya.

Topprepsklättring er en form av sportklättring som man brukar betrakta som nybörjarklättring. Det innebär att en erfaren klättrare leder upp repet och fäster det vid en s.k. toppsäkringspunkt. Därefter firas han ned och på nedvägen plockar han ur säkringspunkterna han använt på vägen upp. När klättraren sedan klipper ur repet låter man det sitta kvar för att mindre erfarna klättrare istället ska kunna koncentrera sig på klätterteknik istället för att oroa sig för nästa säkringspunkt. Används i stort sett alltid vid inomhusklättring.

Som namnet antyder är bouldering en del av klättersporten där man håller sig på stora stenbumlingar (boulers) som är tillräckligt stora för att ge en utmaning att klättra på. Ofta erbjuder bouldering en mycket tuff klättring med stora utmaningar och ställer höga krav på fysisk styrka och teknik. Eftersom boulderproblemen ofta är relativt korta så ställer bouldering inte lika höga krav på uthållighet som traditionell klippklättring gör.

En annan sak som skiljer mycket mellan klippklättring och bouldering är utrustningen. Eftersom man inte använder rep när man bouldrar behöver man heller inte sele, rep eller annan utrustning som är nödvändig vid klippklättring. Den enda utrustning som är oumbärlig vid bouldering är klätterskor och talkpåse samt en borste för att rengöra greppen med. En utrustningsdetalj som många boulderklättrare använder sig av som inte förekommer inom klippklättringen är s.k. crashpads. Detta är stora mattor som används som falldämpning vid okontrollerade fall.

Sportklättring

Benämningen sportklättring innebär att man klättrar på välkända klippor som har preparerats sedan tidigare med så kallade borrbultar. Borrbultar definieras som punkter som förberetts för att fästa kabinhakar med slingor i som repet sedan löper igenom. När man sysslar med sportklättring är det sällan man klättrar så pass långa leder att man klipper ursäkringen under klättringen utan att man snarare fullföljer hela leden för att sedan firas ned av andramannen. Väl på marken klipper man ur säkring och rep och skifftar dessa mellan sig. Vid slutet av en led finner man ofta förberedda firningspunkter som man då räknar som slutet på leden.

Rep finns i många olika varianter och skiljer både i kvalitet och prestanda. Personligen föredrar jag att klättra med dynamiska rep som inte är allt för tjocka eftersom de ger en skön fjädring efter ett eventuellt fall samtidigt som det löper fint i säkringsanordningen om de inte är för tjocka. En del människor är oroliga av sig och tror inte att tunna rep håller för belastningen av ett långt fall men då få man kanske fundera på om man ska sätta säkringarna lite tätare isf. Givetvis skiljer det även på om man klättrar på topprep, bult eller kil vilket rep man väljer. Längden är mindre viktig huvudsaken är att man är säker på att man klara hela vägen till nästa lämpliga standplats.

Den viktigaste och mest vitala delen av klättringen är enligt mig den som bedrivs av andremannen, säkringen. Det är trots allt detta som gör så att man vågar ta chanser och våga testa avancerade moves. Det finns väldigt många anordningar för att säkra en klättrare allt från “grigri” till manuella säkringsanordningar. Tänkte skriva lite mer om dessa olika imorgon.

Igår kväll blev det helväll med klätterväskan. Utrustningen behövde ses över och det tar sin lilla tid men nu e det mesta klart inför premiärturen som kanske kan bli av i helgen om det blir fint väder och man kan hitta en skön södervägg att hänga på.  Kanske sätter mig med en sverigekarta ikväll så får vi se vart det bär av.

Fantastiskt vad man samlar på sig mycket utrustning genom åren vågar int ege mig på och räkna på vad det har kostat mig men det handlar om åtskilliga 10000.

Klarar försäsongen med 30m repet men sen blir det nog att köpa ett nytt 60m rep för det gamla har nog gjort sitt och tjänar nog bäst som boxerlina i bilen från och med nu. I övrigt såg utrustningen fin ut och efter lite smörjning så var de flesta karbiner som nya. Imorgon tänkte jag repetare lite grunder för mig själv och vem vet det kanske hamnar i ett inlägg här också.

CU!