Idrottsutveckling

1 boll, 1 nät och 1 enorm sandlåda = allt man behöver för att få en riktigt rolig stund i sommarvärmen. Har man sedan även en uppsättning linjer och sandlådan är minst 150 kvadratmeter så kan det till och med bli ett riktigt spel. Det spelet är det jag tänkte diskutera här och nu!

Målet med spelet är, föga oväntat, att få bollen att landa i sanden på motståndarnas sida. De som motsätter sig att man gör detta är ett nät på 245, en domare men en regelbok under armen samt 2 överjävliga motståndare.

Motståndarna gör allt i deras makt för att förhindra att bollen hamnar på marken på deras sida och domaren ser till så att alla slag och sker utan att vara “orena”. Nätet hänger bara mest i vägen mer för somliga och mindre för andra.

En fördjupad regeldiskussion kommer i sinom tid på denna blogg men inte nu för nu ska det spelas på riktigt.

Skellefteås mest klättrade område med ett stort antal leder
fördelade på fyra klippartier med ett flertal ”klassiker”.
Falkberget är delvis en nordsida så säsongen börjar lite
senare. Här är bra beteende och skötsel extra viktigt med
tanke på närheten till bebyggelse. Följ vägen förbi badplatsen
och stugområdet, sväng höger på en liten skogsväg, skylt
“Falkstugan”, följ den till baksidan av berget.

Tjärö är ett vacker naturreservat strax söder om Åryd, nära Köpegårdaberget, i Blekinge. På ön återfinns två klättringsbara klippor. Även om det inte finns så jättemycket klättring på Tjärö, så är atmosfären och upplevelsen väldigt speciell. Klippan är av god kvallitet och de sprickor som de flesta leder följer bjuder på fina säkringar. För att komma till Tjärö så tar man färja från antingen Järnavik eller Karlshamn. Dessa går endast under sommarhalvåret. Annars är det egen båt som gäller.

Området är beläget på Ingarö ett par mil öster om Stockholm. Tro för den skull inte att det handlar om bouldering på en sandstrand med havet i fonden.
Istället ligger området mitt inne i skogen. Det blir trots detta inte särskilt mörkt och skuggigt eftersom träden växer ganska glest framför klipporna.
Området började utvecklas sommaren 1997 men det är inte på något sätt färdigutvecklat.
Området domineras av en relativt låg klippvägg, en gammal förkastningsbrant. Boulderproblemen finns dels på denna brant, i flera etage, dels på ett antal klippblock. Bergarten är granit. Klippan är till stora delar is- och vattenslipad, vilket ger den dess speciella karaktär. Landningarna är oftast utmärkta, även om exempel på det motsatta finns. Ta gärna med dig en stålborste eftersom vissa problem har en tendens att mossa till sig extremt snabbt.

Kullaberg är en halvö i Skånes nordvästra hörn. På nord- och sydkusten finns ett femtiotal klippor med mer än 800 leder. Huvudsakligen klättrar man här kilsäkrade leder i registret 2-6. Det finns även välsäkrade sportklätterleder upp till grad 8. Kullabergs fina natur och närheten till havet gör området speciellt attraktivt.

De klippor och leder som redovisas här utgör endast ett litet urval av de klättermöjligheter som finns på Kullaberg, En komplett förare (från 1999) finns att köpa i kiosken vid fyren längst ut på halvön (den svenska föraren är bara ett urplock av de bästa klipporna, medan den danska föraren är komplett).

The Blue mountains är ett stort område med sandstensklippor i sydöstra Australien (ca 10 mil väster om Sidney). Sandstenen har genom tiderna eroderat och erbjuder nu en fantastisk klättring för de flesta stilar och svårighetsgrader man kan tänka sig.
Lämpligaste tidpunkten att besöka The Blue Mountains, enligt mig är Juni - Augusti eftersom solen inte är så fruktansvärt het men det går att klättra The Blue Mountains året runt. Tänk dock inte ens tanken att klättra dagtid i full sol under december eller januari, det blir vaaaarmt.

Ett härligt område med mycket klättring, men också en vacker badsjö med dykklippor och stränder, fina campingmöjligheter och smidig anmarsch. Lämpar sig även utmärkt för den som reser med kompisar eller familj som inte klättrar, eftersom det finns så mycket annat att göra. Många av klipporna är barnvänliga.
Klättringen i ågelsjön är utspridd på ett stort antal väggar med olika karaktär.
A-lagsväggen, B-lagsväggen, Drakväggen, Volxväggen, Surfväggen, Ravinväggen och Östväggen ligger utspridda på “Fotbollsberget” eller Borgarberget, som ligger norr om fotbollsplanen.
Längs stigen utmed sjön hittar man först Lilla berget, flankerat av Röda Oktoberväggen till höger och divaväggen till vänster.
Följer man sedan stigen vidare längs sjön kommer man så småningom till Stora väggen. Ovanför den ligger svaplattan och bortom den dels några tvärväggar, dels sjöklippan.

Knipehall är en ca 100 meter bred och 15 meter hög klippa vackert belägen i östra Blekinge. Ett 30-tal leder bjuder på utmaningar i de flesta grader. Klippan, som är av mycket god kvallité, ger ett kompakt intryck men är relativt sprickrik. Här finns såväl sport som aid, men fokuset ligger på traditionell klättring.
De lätta lederna längst till höger är mycket mossiga, i övrigt är det rent och fint.

Nu e det dags!!! En ny säsong av sand i håret, repiga solglasögon och svettiga kroppar täckta av sand står för dörren och Långviken lär bli årets skådeplats för den som vill kombinera världens bästa sätt att sola kombinerat med motion. Jag kommer vara där och många med mig, hoppas även att vi ser dig där ett par gånger i sommar!

Big walls är enorma bergväggar som tar mycket tid att bestiga. Exakt
var gränsen går för vad som är en big wall och vad som inte är det, är
svårt att se eller definiera. Det bygger på två kriterier: tid det tar
att klättra väggen och hur hög och brant väggen är.

För att erhålla klassificeringen big wall ska den ta det
genomsnittliga replaget två dagar eller mer att
klättra. Den mest klassiska av alla big walls, El Capitain,
tar de mest populära lederna i genomsnitt fyra-fem dagar. Dock har
t.ex. El Capitan klättrats på under två timmar, vilket gör att tiden
inte kan fungera som det enda kriteriet.

En big wall är i snitt omkring en kilometer hög, vissa få upp mot en och en halv kilometer och den största är
upp emot två kilometer lång. De är väldigt branta, och ger ett oerhört massivt och
obestigbart intryck. Enligt vissa är det inte en big wall om man inte
känner sig “illamående liten” när man står nedanför.